Essis berättelse påminner om varför blodgivare behövs varje dag: ”Tack vare blodgivare får jag vara här i dag.”

Samtidigt hade hon känt sig ovanligt trött och haft huvudvärk. Först trodde Essi att symptomen berodde på en långdragen influensa, men när till och med promenaden till den närliggande matbutiken gjorde henne utmattad bestämde hon sig för att söka vård.

Blodproverna visade alarmerande resultat och Essi remitterades skyndsamt till fortsatta undersökningar på Mejlans sjukhus i Helsingfors.

Bara några dagar senare fick hon diagnosen akut myeloisk leukemi. Det är en snabbt framskridande blodcancer där benmärgen börjar producera stora mängder leukemiceller.

– Trots att jag mådde väldigt dåligt hade jag aldrig kunnat föreställa mig en sådan diagnos.

Vårdpersonalens yrkesskicklighet gav trygghet

Essi tillbringade den följande månaden på Mejlans sjukhus och flyttplanerna fick läggas åt sidan. Cytostatikabehandlingarna inleddes redan inom en vecka, eftersom sjukdomen krävde omedelbar behandling.

Trots situationens allvar minns Essi särskilt vårdpersonalen med värme. De skapade genast en trygg atmosfär på avdelningen genom sitt målmedvetna arbetssätt och svarade på alla frågor.

– Sjukdomen var främmande för mig, men en del av deras vardag. Det gav mig förtroende. Jag visste att jag fick god vård, säger Essi.

Till en början sökte Essi mycket information på egen hand, men bestämde sig snart för att sluta googla och i stället lita på läkarnas råd. Det kändes som rätt beslut.

– I efterhand insåg jag att det jag egentligen sökte var kamratstöd. Därför känns det viktigt att nu få berätta min egen historia.

På grund av infektionsrisken behövde Essi vara isolerad under behandlingarna. Det var psykiskt tungt. Besök från hennes partner och familj blev ett viktigt stöd under den långa tiden av ovisshet. Små vardagliga samtal hjälpte henne att orka. Det var underbart att kunna prata om till exempel festivaler när vardagen annars enbart bestod av livet på avdelningen.

– Jag försökte gå i avdelningens korridorer så mycket som min ork tillät.

Under sina cancerbehandlingar fick Essi både röda blodkroppar och trombocytprodukter. Hon märkte också själv tydligt hur viktiga blodprodukterna var för hennes mående.

– Jag fick lättare blåmärken och började känna mig väldigt svag. Efter att ha fått en blodtransfusion märkte jag mycket tydligt hur syret transporterades bättre i kroppen och hur jag orkade gå igen, berättar Essi.

Cellgiftsbehandlingarna var effektiva, men efter behandlingarna återhämtade sig Essis blodvärden inte på det sätt som de borde ha gjort.

Via Stamcellsregistret hittades den bäst lämpade donatorn

Till slut beslutade läkarna att Essi skulle genomgå en stamcellstransplantation. Stamcellstransplantation används bland annat vid behandling av leukemi och andra elakartade blodsjukdomar när alla andra behandlingsalternativ redan har prövats. Vid en stamcellstransplantation ersätts patientens sjuka stamceller med friska stamceller som samlats in från en frivillig donator. Varje år behöver omkring 150 patienter i Finland hjälp av en frivillig stamcellsdonator. Av dem är ungefär var sjätte ett barn.

– En stamcellstransplantation lät verkligen skrämmande. Skulle man hitta en lämplig stamcellsdonator för mig? Hur krävande skulle transplantationen bli och skulle min kropp klara av den?

Man undersökte också syskonens lämplighet, och Essis tvillingbror hade varit en halvmatchande, så kallad haploidentisk, donator. Via Stamcellsregistret hittades dock en donator vars vävnadstyp passade Essi ännu bättre. Blodtjänstens Stamcellsregister består av frivilliga personer bland vilka man söker efter lämpliga donatorer för svårt sjuka patienter. Varje år får omkring 60 medlemmar i registret möjlighet att rädda ett människoliv. Donatorn väljs bland annat utifrån vävnadstyp.

– Jag känner mig väldigt lyckligt lottad över att denna okända person var en så väl matchande stamcellsdonator för mig. Det är hisnande att tänka att mitt liv hängde på att någon hade bestämt sig för att gå med i Stamcellsregistret.

Även om Essi var nervös litade hon på att hon skulle få god vård. När detaljerna kring behandlingen klarnade blev hon också lugnare.

Stamcellstransplantationen gick bra. Essi drabbades i viss mån av transplantat-mot-värd-sjukdom (GVHD), en komplikation där de immunceller som överförts från donatorn börjar uppfatta patientens egna vävnader som främmande och angriper dem. Essi fick behandling för komplikationen och allt gick väl.

I dag mår Essi bra. Hon har återvänt till sina studier och sitt arbete och njuter av vardagen tillsammans med sin partner, sina vänner och sin ett och ett halvt år gamla hund. Syskonens barn ger också glädje i livet. Det har känts underbart att kunna återvända till platser där det finns mycket människor. Dessutom närmar sig examen.

– Att bli sjuk satte hela mitt liv på paus, inom alla livets områden. Även om det låter som en klyscha uppskattar jag det här ögonblicket mycket mer nu. Min egen hälsa och människorna som står mig nära.

Essi vill också rikta ett stort tack till alla blodgivare och till dem som har anslutit sig till Stamcellsregistret.

– Tack vare blodgivarna och stamcellsdonatorn har jag kunnat ta mig igenom behandlingarna och jag får vara här i dag.