Milla Madetoja uppmuntrar till att gå med i Stamcellsregistret: ”Ett enda telefonsamtal kan förändra ett liv”

Det här är inte mitt liv, händer det här verkligen.

Det var en av de första tankarna som slog Milla Madetoja när läkaren berättade att hon hade insjuknat i akut leukemi. Leukemi är en blodcancer där det inte bildas någon enskild tumör, utan cancercellerna finns i det cirkulerande blodet och i benmärgen.

I början av 2025 levde Madetoja ett helt vanligt familjeliv. Det bestod av arbetet som nyhetsankare och tv-nyhetsproducent på Yle, att skjutsa tre barn till deras fritidsintressen, laga mat och åka skidor. De 200 kilometer långa arbetsresorna från hemstaden Tammerfors till Yles studio i Pasila i Helsingfors var långa, men någon märkbar trötthet fanns ändå inte. Madetoja gick på blodprov som en del av en rutinundersökning.

Plötsligt visade resultaten ganska många avvikelser.

– Jag tänkte att det kanske finns något litet där. Kanske får jag någon medicin mot något, och livet fortsätter.

Någon förklarande orsak till avvikelserna hittades ändå inte. Till slut togs ett benmärgsprov. Benmärgen är den vävnad som finns inuti skelettet där blodcellerna bildas. Provet avslöjade hur allvarlig situationen var.

Diagnosen stoppadeallt

Det var en måndagsmorgon i februari, bakom låg en helt vanlig arbetshelg. Träningen hade gått som vanligt. Läkaren satte sig ner på stolen mittemot och började tala. Efter det är Madetojas minnesbilder suddiga.

– När läkaren sa ordet leukemi slog det mig verkligen till marken. Det var ett ögonblick som delade min värld itu. Det finns ett liv före och ett efter diagnosen.

Behandlingarna på Tammerfors universitetssjukhus inleddes omedelbart och i full skala, och i Madetojas vardag stannade allt. När läkaren genast skrev en lång sjukledighet förstod Madetoja hur allvarlig situationen var.

Behandlingarna inleddes med en sju dygn lång, dygnet runt pågående cytostatikakur. Cytostatikabehandling slår ut människans immun- eller försvarssystem. Därför fick man på grund av infektionsrisken inte ens gå utomhus, och inte heller någon annanstans på sjukhuset.

– Att inleda behandlingarna kändes som att hoppa på ett tåg som redan var i full fart. Jag hade inget annat val än att hoppa på, beskriver Madetoja.

Cytostatikabehandlingarna var tunga och dagarna rann förbi fyllda av osäkerhet. Morgnarna började alltid på samma sätt med blodprov, frukost, mediciner och mätningar. Hela behandlingsperioden, alltså många veckor, genomfördes i ett isoleringsrum. Avskildheten från andra, illamåendet och smärtorna som behandlingarna orsakade samt ovissheten om framtiden målade veckorna mörka.

– Jag blev placerad vägg mot vägg med mina tankar. Och någonstans insåg jag att jag var tvungen att gå igenom dem, annars skulle jag inte komma vidare.

Madetoja kände inte igen sig själv. Hon var ju stark, kraftfull, optimistisk. Vem var den här människan som låg i sjukhussängen och grät?

– Sedan sa en underbar skötare att den dagen nog kommer då du får din styrka tillbaka.

Madetoja genomgick sammanlagt två cytostatikabehandlingsperioder. Responsen var god i båda.

– Läkarna bedömde ändå att med den sjukdomsbild och risknivå jag hade, behövde man göra en stamcellstransplantation.

Stamcellstransplantationen öppnade en ny väg

Stamcellstransplantation används till exempel vid behandling av leukemi och andra elakartade blodsjukdomar när alla andra metoder redan har använts. Stamcellstransplantationen syftar till permanent tillfrisknande. I den ersätts patientens sjuka stamceller med friska stamceller som samlats in från en frivillig donator.

Madetoja hade hoppats att situationen inte skulle vara så allvarlig att hon skulle behöva en stamcellstransplantation.

– Jag grät över det en stund, men sedan tänkte jag att låt detta nu vara den väg jag ska ta mig fram på.

Vid stamcellstransplantation förstörs patientens sjuka benmärg med förbehandling och immunförsvarets funktion hämmas med läkemedel, så att de stamceller som samlats in från donatorn ska kunna fästa och börja växa, och så att patienten inte stöter bort dem. De immunologiska cellerna i donatorns stamcellstransplantat tränger undan patientens ursprungliga benmärg och förstör de kvarvarande elakartade cellerna.

Varje år behöver cirka 150 patienter i Finland hjälp av en frivillig stamcellsdonator. Av dem är ungefär var sjätte ett barn.

– När beslutet om stamcellstransplantationen fattades började jag bara hoppas att den rätta stamcellsdonatorn skulle kunna hittas någonstans i världen för mig.

Dagarna kröp fram medan Madetoja hemma väntade på läkarens samtal om en eventuell stamcellsdonator. Vårsolen började redan lysa, gräsmattan grönskade en aning.

– Visaren närmade sig alltid klockan fyra på eftermiddagen och man förstod att inte heller i dag kom det där samtalet.

Ofta kan syskon eller föräldrar också vara vävnadstypmässigt kompatibla. Även Madetojas storasyster började undersökas.

Så kom en dag samtalet. Det som förändrar livet.

– Min storasyster Kukkas vävnadstyp passade mig.

Ett andra liv från systern

Valborg var i antågande. Det låg ett löfte om sommar i luften, människor syntes på gatorna med sina ballonger. Madetoja körde tillsammans med sin vän till Åbo för stamcellstransplantationen och installerade sig åter i ett isoleringsrum, där hon skulle tillbringa veckor – så länge att våren skulle övergå i sommar. Stamcellstransplantationer görs i Finland endast i Helsingfors vid HUS och i Åbo vid ÅUCS.

Före transplantationen fick Madetoja ännu flera dagars kraftig cytostatikabehandling, där hennes egen benmärg förstördes. Sedan kom transplantationsdagen, början på ett nytt liv. Dagen innan hade stamcellerna samlats in från Madetojas syster. Den cirka fem timmar långa insamlingen hade gått bra. Nu stod systern Kukka i samma rum när cellerna via en central venkateter fördes in i Madetojas kropp.

Sedan väntade man. Stamcellstransplantationer är förknippade med risker. Hos alla börjar transplantatet inte fungera.

Efter några veckor rörde sig ett av värdena en aning. Och dag för dag, vecka för vecka, började tillståndet bli bättre.

Livets små, ljusa stunder

För närvarande mår Madetoja bra. Eller så bra som man kan må i hennes situation. En god grundkondition har gjort det möjligt att genomföra behandlingarna med full effekt och har hjälpt återhämtningen. Immunförsvaret är ändå fortfarande relativt lågt, och hon väntar just nu på vaccinationer.

– Det här är en lång väg, men jag hittar hela tiden tillbaka mer till mig själv.

Genom sjukdomen har Madetoja förstått hur skört livet är och hur allt kan förändras i ett enda litet ögonblick. Ändå förhåller hon sig skeptisk till tanken att hon redan nu borde ha en bunt livsråd och insikter i bakfickan.

– Men livets små, vardagliga stunder ser jag just nu väldigt klart. Och jag är enormt tacksam för varje morgon som börjar.

Madetoja blir rörd när hon talar om sin syster som donator.

– Jag har ju fått det här livet som jag har nu av henne.

Hon funderar över hur det i många sjukdomar bara är medicinen som kan hjälpa. Hur läkare räddar liv.

– Men med hjälp av Stamcellsregistret kan vem som helst, en helt vanlig 18–35-åring, hjälpa.

”Om en människa kan ge en annan människa livet, så finns det ingen större gåva”

Stamcellsregistret består av frivilliga bland vilka man söker en lämplig donator för allvarligt sjuka patienter. Registret är globalt. Utan en transplantation kanske patienten inte överlever. År 2025 förmedlades 179 stamcellstransplantationer via Finlands Stamcellsregister.

Bland vuxna tillfrisknar 50–70 procent med hjälp av stamcellstransplantation. För barnpatienter är tillfrisknandegraden upp till 90 procent. Stamceller som samlas in från unga personer ger bättre behandlingsresultat. Därför önskas nya medlemmar särskilt bland unga, i övrigt friska personer.

Även om Madetojas syster var en lämplig donator, hittar var femte patient i Finland ingen passande donator.

– Många funderar på känslan av meningsfullhet. I slutändan är upplevelsen av att vara behövd, att ens liv är meningsfullt, på något sätt ett villkor för vårt sätt att leva och vara. Om en människa kan ge en annan människa livet, så finns det ingen större gåva. Och genom att gå med i Stamcellsregistret är det möjligt.

I dag kan Madetoja köra bil. Gå till mataffären igen. Hon har kunnat återvända till motionen, som är hennes andningshål. Hon gläds åt sin familj. Åt matlagning, utevistelse – till och med åt städning.

Åt de små, ljusa stunderna.