Vanliga frågor

Vi kontaktar dig bara om testresultaten tyder på en infektion. Ge aldrig blod för att bli virustestad, eller om du misstänker att du kan ha blivit utsatt för en smittorisk. En helt färsk infektion ger inget utslag i testen, fast blodet redan är smittspridande.​

Du har rätt att få veta vad Blodtjänst har antecknat om dig i sitt register. Du kan vid blodgivningen be om ett utdrag ur registret, om du redan tidigare har gett blod. Du kan också per post skicka en egenhändigt undertecknad begäran till oss. Kom ihåg att bifoga din personbeteckning.

Allt som allt lönar det sig att reservera ungefär halv till en timme tid för blodgivningen och kaffet med dopp efteråt. Om det är första gången du kommer för att ge blod, vänligen reservera en timme för besöket.

​Blodpåsen fylls på 5–10 minuter.

Blodgivning är således ett mycket snabbt sätt att hjälpa och rentav rädda en annan människas liv!

​Vid en vanlig helblodgivning ger man ungefär en halv liter blod per gång.

Vi rekommenderar att unga kvinnor mellan 18-25 år donerar blod högst 1 gång per år. Annars rekommenderar vi att kvinnor donerar högst 2-3 gånger och män högst 3-4 gånger om året.

Mellan två blodgivningar måste kvinnor hålla en minimipaus på minst 91 dygn och män minst 61 dygn.

Med hjälp av räknaren kan du räkna ut om minimitiden för följande möjliga blodgivning har gått.

Vid och trombocytgivning är intervallet kortare, eftersom de röda blodkropparna då återförs till blodomloppet.

Blodets volym återställs på några timmar; det hjälper att dricka mer än normalt efter blodgivningen.

Mängden röda blodkroppar har återställts efter cirka tre månader. De röda blodkropparna lever i vår kropp i ungefär 120 dygn, eller ungefär fyra månader och därför förnyas blodcellerna hela tiden, oavsett om vi ger blod eller inte.

Blodets järnhalt återgår till det normala i genomsnitt inom ett par månader.​

Det är viktigt att blodgivaren får tillräckligt järn ur sin kost för att ersätta den förlorade mängden järn. För att förebygga eventuell järnbrist hos blodgivare finns det minimitid mellan blodgivningar, och riskgrupper erbjuds järntillskott.

Vår rekommendation är att kvinnor i åldern 18—25 år ger blod endast en gång om året, eftersom blodgivarstudier har visat att särskilt unga kvinnor löper risk att utveckla järnbrist.

Under en blodgivning förlorar kvinnor upp till 60—100 % av den mängd järn som utgör deras järndepåer. Depåerna fylls på långsamt, och syftet med vår rekommendation är att främja återställandet av järndepåerna.

Användning av tolk är möjligt endast vid sensoriskt funktionshinder eller vid symtom av autismspektrumstörning – då blodgivaren har en officiell och oberoende tolk till sitt förfogande.

Synskadad kan ha med sig en assistent vid blodgivningen, men blodgivaren och Blodtjänstens skötare fyller i frågeformuläret tillsammans.

Säkerheten för blodgivaren och produkterna är mycket viktig och därför är det nödvändigt att blodgivaren förstår Blodtjänstpersonalens budskap och vice versa.

Varje blodgivare ska ha möjlighet att självständigt och oberoende av andra fylla i frågeformuläret om sin hälsa och att delta i intervjudiskussionen med skötaren på Blodtjänst. På grund av detta har vi strikta krav på språkkunskaper och användning av tolk. Blodgivaren ska kunna finska, svenska eller engelska så pass bra att hen förstår innehållet i informationen som blodgivarna får och att hen kan fylla i frågeformuläret om sitt hälsotillstånd. Vid intervjun med skötaren kan svåra punkter fyllas i tillsammans med Blodtjänstens skötare.

Motion och idrott är inget hinder för blodgivning, men man bör tänka på vissa saker då man planerar tidpunkten för blodgivning.

Under blodgivningen förlorar man ungefär en halv liter blod, och det påverkar vätskebalansen på kort sikt.

Sänkningen av hemoglobinvärdet på grund av blodgivningen påverkar prestationsförmågan, som behövs vid hård eller långvarig fysisk prestation, på både kort och längre sikt. Dagen efter blodgivningen kan motionärer börja med sin vanliga träning. Däremot kan det ta upp till en månad att klara av målmedveten, hård träning och att uppnå topprestationer.

För att säkerställa normaliseringen av vätskebalansen, skall man inte motionera eller utöva idrott där man svettas mycket, eller anstränger stickarmen, samma dag efter att man donerat blod. För att vätskebalansen skall vara så bra som möjligt redan innan blodgivningen, borde man inte idrotta och svettas mycket just innan man kommer till blodgivningen.

Vill du veta mer? Ring blodgivarnas avgiftsfria infotelefon 0800 0 5801 (må–fre kl. 8–17).

Man kan inte ge blod, om man vet att man inom de närmaste två månaderna ska genomgå en större operation.

Operationer medför ett 1–6 månader långt hinder för att ge blod, beroende på operationens omfattning, typen av operation och hur snabbt återhämtningen sker.

Titthålsoperationer och endoskopier som görs med flexibla endoskop (till exempel gastroskopi eller magendoskopi, koloskopi eller tjocktarmsendoskopi och bronkoskopi eller lungendoskopi) medför ett fyra månader långt hinder för blodgivning. Blodtjänst följer de alleuropeiska direktiven, även om det i Finland aldrig påträffats fall där en sjukdom spridits via orena endoskop.

Titthålsundersökningar och –operationer av leder görs med ett styvt instrument. Beroende på ingreppets omfattning bör man vänta i 1-4 veckor före man kan ge blod, någon gång t.o.m. 4 månader (t.ex. vid ett större knäingrepp med lång konvalescenstid).

Smärre åtgärder under lokalbedövning medför ett hinder för att ge blod i en till fyra veckor.

Se också: tandvård

Vill du veta mer? Ring blodgivarnas avgiftsfria infotelefon 0800 0 5801 (må–fre kl. 8–17).

I järntillskottet Ferrodan som blodgivarna får finns inget animaliskt järn eller annat animaliskt. Den socker-, laktos- och glutenfria produkten passar både personer med laktos- och glutenintolerans samt veganer. Järnpreparatet Ferrodan är ett inhemskt näringstillskott som förutom järn (ferrofumarat) innehåller C-vitamin för bättre upptagning.

Piercing (hål genom huden) medför ett fyra månader långt hinder för att ge blod. Som piercing räknas också att låta göra hål i öronen.

Förbudet mot att ge blod baserar sig på de direktiv som följs i Europa. Bakgrunden är risken för att man vid piercing infekteras av sjukdomsalstrare som sprids via blodet, såsom hepatitvirus C och B och HI-virus.

Se också: tatuering och pigmentering

Vill du veta mer? Ring blodgivarnas avgiftsfria infotelefon 0800 0 5801 (må–fre kl. 8–17).

En ny sexpartner medför ett fyra månader långt hinder för att ge blod, på grund av risken för hepatit- eller HIV-infektion. Med sexpartner avses en person med vilken man har haft samlag, oral- eller analsex.

Byte av sexpartner, till exempel återförening med en ex-partner, jämställs med ny sexpartner.

Fler än en sexpartner under de senaste 4 månaderna orsakar ett hinder för blodgivning. Hindret upphör när du haft högst en sexpartner under de senaste 4 månaderna.

Försäljning och köp av sex medför ett 4 månader långt förbud mot att ge blod.

Även om bruket av kondom märkbart minskar risken för infektion, är den ändå inte ett fullgott skydd. Därför påverkar bruket av kondom inte de blodgivningsbegränsningar som gäller vid sex.

Vill du veta mer? Ring blodgivarnas avgiftsfria infotelefon 0800 0 5801 (må–fre kl. 8–17).

Tatuering och kosmetisk pigmentering medför ett fyra månader långt hinder för att ge blod. Förbudet att ge blod baserar sig på de direktiv som följs i Europa. Bakgrunden är risken för att man vid punkteringen av huden infekteras av sjukdomsalstrare som sprids via blodet, såsom hepatitvirus C och B och HI-virus. Estetisk injektionsbehandling utan färgämnen (till exempel fyllning av läpparna) utförd i Finland hindrar inte blodgivning.

Se också: piercing

Vill du veta mer? Ring blodgivarnas avgiftsfria infotelefon 0800 0 5801 (må–fre kl. 8–17).

Användning av snus och tobak hindrar inte blodgivning. Inte heller utgör substitutionsvård mot nikotin eller mediciner som hjälper blodgivaren att sluta röka, något hinder för blodgivning. Vi rekommenderar inte rökning före eller efter blodgivning.

Vill du veta mer? Ring blodgivarnas avgiftsfria infotelefon 0800 0 5801 (må–fre kl. 8–17).

Blodgivningen har i Finland alltid varit frivillig och obetalt och detta är fortfarande grunden för en säker och trygg blodtransfusionsbehandling.

Om man betalade ersättning för blodet, skulle det locka också sådana till blodgivning, som inte i första hand är intresserade av att hjälpa. En del av dem kunde till exempel undanhålla väsentlig information i samband med ifyllandet av hälsodeklarationen eller vid intervjun.

I Finland förbjuder lagen om blodgivningsverksamhet blodgivning mot ersättning.​

Minimigränsen är på grund av mängden blod som samlas in.

Människans kropp innehåller ungefär fem liter blod. Den mängd (cirka en halv liter) som samlas in vid blodgivningen, får av säkerhetsskäl inte överstiga 10 procent av den totala blodvolymen.

Då kroppens blodmängd är beroende av kroppsvikten, är den hos personer som väger under 50 kg så liten, att riskerna för biverkningar efter blodgivningen, såsom svindel, illamående eller avsvimning, ökar.

Samma viktgräns nämns i de flesta internationella rekommendationer och den finns också i EU:s bloddirektiv, som alla medlemsländer ska följa.

I enlighet med de direktiv som följs i Europa, bör en blodgivare väga minst 50 kg. Detta minimikrav är nödvändigt för att blodgivaren inte ska förlora för mycket av sin blodvolym vid blodgivningen. Förlorar man för mycket blod, ökar risken för svimning och återhämtningen efter blodgivningen går långsammare.

För att du ska kunna ge blod, du kan väga högst 200 kg. Maximigränsen på grund av blodgivningsbäddarnas maximala bärförmåga.

Vill du veta mer? Ring blodgivarnas avgiftsfria infotelefon 0800 0 5801 (må–fre kl. 8–17).

En frisk människa kan tryggt ge blod och det uppstår sällan några biverkningar. Via hälsodeklarationen och intervjun före blodgivningen försäkrar vi oss om att blodgivningen inte medför någon risk för blodgivaren. Blodtjänst är ansvarigt för att blodgivningen är trygg och säker för både blodgivaren och patienten.

Ibland kan det förekomma tillfälliga symtom eller men efter en blodgivning; närmast illamående eller blåmärken. Alla blodgivare är försäkrade för men eller olyckor som orsakats av blodgivningen.

Någon risk att bli smittad via blodgivningen finns inte, för nålar och annan rekvisita används aldrig mer än en gång.

För patienten som får blodet, är det viktigast att blodgivaren är frisk. Bara en liten del av alla sjukdomsalstrare kan testas, varför ett noggrant urval av blodgivarna är viktigt med tanke på patienternas säkerhet. De blodprov som tas i samband med blodgivningen, används för kontroll av blodgivarens hemoglobinvärde och för bestämning av blodgruppen samt för test av förekomsten av de viktigaste infektioner som sprids via blodet (HIV, hepatit A, B och C, syfilis).

En eventuell, mycket färsk infektion hos blodgivaren, vilken ännu inte ger utslag i laboratorietesten, utgör en liten säkerhetsrisk för patienten. Med hjälp av olika långa blodgivningskarenser försöker vi minimera också denna risk. Preparatens mikrobsäkerhet kan dock inte vara helt fullständig.