Vanliga frågor

Nej. Blodprodukter tål inte lång frakt och överhuvudtaget inte lång förvaring. Därför strävar man efter att blodprodukter till katastrofområden kommer så nära som möjligt.

Internationella Röda Korset koordinerar begäran om bistånd, men Blodtjänst på Finlands Röda Kors har inte fått sådana de senaste åren.

Blodtjänst tar sitt globala ansvar genom att dela sitt kunnande och genom att erbjuda sina experttjänster exempelvis till utvecklingen av utvecklingsländernas blodtjänstfunktioner. Blodtjänst deltar bl.a. i internationella Röda Korsets hjälparbete. År 2018 åkte Blodtjänst för att hjälpa blodtjänsten i Nepal i återuppbyggnadsarbetet efter en jordbävning. Före det har Blodtjänsts expert deltagit i olika projekt i tsunamiområdet i Asien.

Utgångspunkten är att expertisen som Blodtjänst erbjuder finansieras av till exempel katastroffonden i Finlands Röda Kors.​

Mängden blod som används vid operationerna, beror på operationernas svårighetsgrad och omfattning. Vid till exempel en by-pass operation eller insättning av en höftprotes behövs det i allmänhet 2–3 påsar blod.

Man försöker alltid i mån av möjlighet undvika blödningar vid operationer. Man ger inte heller nuförtiden blod, om det inte verkligen behövs. Därför behövs det i många operationer inte alls någon blodtransfusion (såsom vid blindtarmsoperation eller titthålsoperation av knäet).

Ibland kan man vid en operation bli tvungen att ge mycket blod, såsom vid till exempel levertransplantationer; då kan det behövas till och med tiotals liter blod. Sådana situationer är emellertid sällsynta.​

Det donerade blodet delas upp i tre beståndsdelar (komponenter); röda blodkroppar, trombocyter och plasma. Egentliga blodprodukter är bara erytrocyt-och trombocytpreparaten. De framställs till slutprodukter här hemma i Finland och används i behandlingen av patienter i Finland.

Då och då får Blodtjänst förfrågningar från andra länders blodtjänster, till exempel i situationer då en patient behöver röda blodkroppar av en mycket sällsynt blodgrupp. Om den önskade blodtypen finns och en leverans inte äventyrar den inhemska tillgången på blod, kan preparatet undantagsvis levereras till utlandet. Det händer en eller ett par gånger per år. ​

I Finland skickar vi plasman som vi separerar från helblod vidare till Centraleuropa för framställning av läkemedel. Annars skulle det kastas iväg eftersom Finland inte har någon egen produktion av plasmaläkemedel. För tillfället är vårt samarbetsföretag Baxalta, som hör till Shire-konsernet. Plasman framställs till läkemedel som används i vården av svåra sjukdomar. Sjukhusen beställer dessa läkemedel själv via distributörer.

Blodgivningen har i Finland alltid varit frivillig och obetalt och detta är fortfarande grunden för en säker och trygg blodtransfusionsbehandling.

Om man betalade ersättning för blodet, skulle det locka också sådana till blodgivning, som inte i första hand är intresserade av att hjälpa. En del av dem kunde till exempel undanhålla väsentlig information i samband med ifyllandet av hälsodeklarationen eller vid intervjun.

I Finland förbjuder lagen om blodgivningsverksamhet blodgivning mot ersättning.​

Mobila blodgivningstillfällen ordnas på tillräckligt stora orter samt på utbildningsinstitutioner, militärförläggningar och arbetsplatser.

För att vårdkostnaderna för en patient som behöver blod inte ska bli orimliga, måste Blodtjänst å sin sida se till att verksamheten är effektiv.

Blodtjänst har ett fast verksamhetsställe på 9 orter i Finland. Dessutom ordnar den mobila blodtjänsten ungefär 1100 blodgivningstillfällen årligen då man samlar in ca 50 % av helblodet. Man vill öka aktiviteten i blodgivning speciellt i huvudstadsregionen och i stora tätorter där det finns en stor potential av blodgivare.