Kell-blodgrupp och sällsynta blodgrupper

Kell-blodgrupp

Av de finländska blodgivarna är 96 procent Kell-negativa och 4 procent Kell-positiva (dvs. positiva för K-antigenet i blodgruppssystemet Kell).

K-positiva röda blodkroppar kan ges till alla som behöver blod, men en liten andel K-negativa personer utvecklar sedan antikroppar mot K-antigenet. För en patient som någon gång har konstaterats ha anti-K-antikroppar bör K-negativa röda blodkroppar alltid väljas.

De bildade anti-K-antikropparna utgör inte ett problem vid blodtransfusioner, eftersom största delen (96 %) av det donerade blodet är K-negativt. Det är därför inte svårt att hitta K-negativt blod.

Under graviditeten är antikropparna däremot relevanta. Om en K-negativ mamma har bildat antikroppar mot K-faktorn och fostret är K-positivt, kan mammans antikroppar orsaka nedbrytning av fostrets blodkroppar. Av den anledningen ges alla flickor, och kvinnor i fertil ålder, alltid K-negativa röda blodkroppar. K-negativa blodprodukter kan också övervägas för patienter som får upprepade transfusioner.

Donerat K-positivt blod går till patienter på samma sätt som K-negativt blod. Fyra procent av de finländare som behöver blodprodukter är K-positiva.

Sällsynta blodgrupper

Förutom grundläggande blodgrupper har människor också andra blodgruppsfaktorer. En del av dem är sällsynta. Sällsynthet kan också manifestera sig så att en person inte har en blodgruppsfaktor som är mycket vanlig hos människor. Exempel på sällsynta blodgrupper är Jk-3, k neg, Vel neg och U neg.

Andra blodgruppsfaktorer än ABO och Rh D kan vara relevanta, till exempel om patienten har utvecklat antikroppar mot en viss blodgrupp eller upprepade gånger måste få stora mängder blod genom transfusioner.

Ibland är internationellt samarbete mellan blodtjänster i världen en förutsättning för att man ska kunna hitta lämpligt blod till en patient.